Tre år.



Jag har inte träffat dig på tre år, inte sagt ett ord.
Sett dig som en bov, någon som man ska hata oavsett.
Blivit så påverkad av omgivningen.
Men sen när du pratar med mig och ler så vackert...
..då vet jag inte vad jag ska göra.
Jag töntar mig och fnittrar fjolligt. Jag känner mig dum.
Jag har aldrig gjort så förut så varför nu?
Förstår ingenting.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0