Ingenting är längre som förut
Även fast det var över ett och ett halvt år sen allt var som vanligt
kan jag fortfarande bli sårad över
hur du väljer bort mig.
Hjälper till, lite i alla fall.
Undran.
Du vet när alla vänner uppskattar din närvaro, när komplimangerna haglar och du har bra ekonomi, bra skola och en pojke som verkligen vill ha dig?
Du vet när allt är perfekt?
Du vet när du undrar varför du ändå inte mår riktigt bra...
Tycker inte om att vara ensam.
Jag sitter uppe och är social,
för jag har inget annat val.
En dröm jag har.
Någon gång vill släppa en diktsamling.
Jag vill skriva en liten förklarande text och sedan lägga in dikterna i kronologisk ordning.
Bara en av mina drömmar.
ma fränds.
Vi funkar bäst tillsammans.
Fantastic four.
Hatebreed
Sometimes standing for what you believe means standing alone
Hatebreed - Honor never dies
This is magical.
In the deepest,
calmest hours of the night when you have naught but your own company,
I hope my image fills you with bliss.
Monster - Skillet
The secret side of me, I never let you see
I keep it caged but I can't control it
So stay away from me, the beast is ugly
I feel the rage and I just can't hold it
It's scratching on the walls, in the closet, in the halls
It comes awake and I can't control it
Hiding under the bed, in my body, in my head
Why won't somebody come and save me from this, make it end?
I feel it deep within, it's just beneath the skin
I must confess that I feel like a monster
I hate what I've become, the nightmare's just begun
I must confess that I feel like a monster.
I keep it caged but I can't control it
So stay away from me, the beast is ugly
I feel the rage and I just can't hold it
It's scratching on the walls, in the closet, in the halls
It comes awake and I can't control it
Hiding under the bed, in my body, in my head
Why won't somebody come and save me from this, make it end?
I feel it deep within, it's just beneath the skin
I must confess that I feel like a monster
I hate what I've become, the nightmare's just begun
I must confess that I feel like a monster.
Jag vill inte skriva någon rubrik.
Är det så konstigt att jag får ångest av beröring?
Girls night.
Tjejkväll.
Smaka på ordet, tjejkväll.
Sitta i flera timmar och diskutera kärlek och sex.
Sex och kärlek.
Skratta, snacka skit och prata om kläder och kändisar.
Jag är så otroligt jävla trött på det.
Det enda jag ser fram emot är att köra fyrhjuling.
Inget prat, bara gasa, sladda och hoppa.
Precis som the good old days.
To change myself? I'd rather die.
Trodde det var över.
Men jag skriver fortfarande låttexter på armen.
Let's live again!
Det var som 2008 igen.
Jag gjorde saker utan att tänka efter.
Fan vad jag har saknat det.
Save me.
Drömmer att du går ifrån mig,
att tiden rinner ur mina händer,
vaknar med bultande ansikte.
Jag vet inte vad som händer.
Vad har hänt?
Jag vill vara som alla andra.
Jag vill inte synas.
Jag vill smälta in, jag vill inte att någon lägger märke till mig.
Det skrämmer mig.
Jag har aldrig någonsin viljat vara som alla andra.
Mitt mål har alltid varit att synas.
Det skrämmer mig att jag helt plötsligt vill bli någon annan.
Det skrämmer mig att jag helt plötsligt vill bli någon annan.
Vad är det som har ändrat mig? Varför känner jag såhär?
-.-.-.-
I morgon ska jag gå upp
och låtsas att allt är precis som vanligt.
Tell me about it.
Sju år, sju anteckningsblock och en jävla massa tankar.
.
Facebook dikterar om 374 vänner.
Och ändå känner jag mig så otroligt ensam
de där sommarnätterna, i mitt öppna sovrumsfönster.
Nu leker livet!
Nu lever livet tamigfan!
Jag minns inte när jag kände såhär sist!
Jag minns inte när jag kände såhär sist!
Oövervinnlig!
Idag, idag är jag verdammt lycklig!
