Nerver av stål, ger allt vad ni tål.

Jag står inför den största konserten jag någonsin kommer att framträda på.
Trots det så är den så obetydligt liten.
För faktiskt, 250 personer, det är som en femtioöring.
Och nej, jag är inte nervös inför det, fast jag nog borde.

För vet du vad jag är riktigt nervös inför?
Det är nyår, det underbara nyår som jag så länge drömt om kommer troligtvis bli verklighet iår.
Pirrar fan i hela kroppen.

Så i morgon när jag står där på scenen och desperat försöker hålla ordning på mina nerver så ska jag tänka, det här är inte det värsta jag har gjort.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0