Adjö då.




Ibland tror jag att du inte ens saknar oss längre.
Inte ens lite. 





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0