Ingenting är längre som förut




Även fast det var över ett och ett halvt år sen allt var som vanligt
kan jag fortfarande bli sårad över 
hur du väljer bort mig. 






Tar hellre ett ärr än ett öppet sår




I takt med att mörkret faller 
splittras jag i bitar av
saknad





Adjö då.




Ibland tror jag att du inte ens saknar oss längre.
Inte ens lite. 





RSS 2.0