Kryper upp i fosterställningen igen.
Samma ställning som för två år sedan, samma säng.
En ny anledning.

Tårarna rinner ner på kudden.
Knäna slår mot bröstkorgen när jag skakar av gråt.

2010 var det alla ord, alla besvikelser och tyngd.
2012 är det alla krav, alla begär och alla älskade människor.

Jag gör allt i min makt för att hjälpa dig.
Men ibland är det enda jag vill att någon lyssnar.