172 dagar sen vi snackade, bara du och jag.
Du är som en gammal vän.
Det är ingen jobbig stämning,
det är som att vi snackar varje dag.
Om någon väl startar konversationen
är allt som det var då.
För över ett och ett halvt år sedan.

Då när jag inte visste bättre än
försöka i evighet att släppa taget.
Nu vet jag att jag inte kan.
Lika bra att försöka hamna
så nära som möjligt.

För till slut står jag där igen,
utan någon eller någonting.