Jag gillar måndagar.

Omgiven av skön musik och ett tjugotal gitarrer.
Nersjunken i en soffa och öronen fyllda av din underbara röst.
Skrattar så jag kiknar fast trots det ser jag ditt leende.
Det konstanta leende som värmer luften i rummet.
Det leendet som lyfter mig från jorden och får mig att glömma allt annat.
Det var just det leendet som fick mig att tvivla.
Jävla underbara du.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0