I flera år strävade jag efter att bli någon som var tuff, orädd och en förebild.
På min resa mot mitt mål tappade jag mig själv på vägen för att sedan hitta mig själv i diket.
Nu har jag rest mig, torkat av leran från skjortärmarna och spurtat in mot mål.

Men...
Det finns inget pris att hämta, ingen som står och jublar.
Det finns bara föraktfulla personer som hyser avsky mot mig.
De ser inte min personliga vinst, de ser bara mängden av spår jag lämnade efter mig på vägen ner mot diket.