Det gör ont i mig.
Att läsa dina blogginlägg.
Att se svart på vitt att du mår skit.
Och inte ha mod att fråga hur du faktiskt mår.

Jag vill inte tränga mig på.
Men jag vill inte att du ska må dåligt.
Du är värd så mycket mer.
Trots alla tårar jag fällt för dig.
Du är mitt allt.