Jag trodde inte jag längtade så fruktansvärt efter dig.
Men sen vände allt, du tvekade på att komma hit och vara med mig.
Och rädsan av att mista dig slog emot mig som att en dörr i en hård vind rakt i ansiktet.

Jag minns i våras, då var det jag som lovade att åka och sen var det väldigt nära att pappa inte lät mig.
Då fick jag samma känsla, men det var inte för dig.
Det var för honom, killen som alla mina dikter handlar om.
Nu finns du och livet verkar inte lika meningslöst längre.