Jag tänker inte sitta där och le medan du snackar skit om min mamma.
Jag tänker inte sitta där och se ut som jag inte bryr mig när du beskriver i detalj hur du tycker jag är bortskämd.
Jag funderar på om jag ens vill bo i samma hus som dig när du kommer med dina falska påståeenden och inte lyssnar en enda jävla sekund på vad jag har att säga.
Skiljsmässor: Bäst för föräldrarna men ingen tänker ett jävla något på barnen som alltid, alltid hamnar i kläm på något jävla vis.

Jag orkar inte höra det här igen, du har redan sagt det varenda gång min mor kommer på tal.
Skaffa en kompis att snacka med det om!
Är jag arg på dig sitter jag väl fan inte och säger det till dig?
Vad är ditt jävla problem?