Sorgen efter sin bästa vän.


Ordet ligger laddat i luften. Spännigen, ångesten och förvirringen slår ut vartannat.
Tankarna virvlar runt och säger hela tiden samma sak: "Varför hon, varför inte jag?"
Man inser plötsligt att personen man giver sitt liv åt kommer att dö.
Trots alla läkarnas uppmanande ord. De säger att det finns hopp.
Men hur många har egentligen överlevt cancer? Ge mig en tydlig och trolig siffra.
Man har själv gjort sig värd att dö, då drabbas en oskyldig och högt älskad person.

Livet är fan inte rättvist.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0