Insåg aldrig.
Jag insåg aldrig att tiden vi hade tillsammans
egentligen var tiden det tog för dig att slipa eggen på din kniv.
Nu är ärren allt jag har kvar.
Bara så jag vet tills nästa gång.
Ja just det, ta bort alla klipp du sparat ur era chatter också.
Det svider rätt hårt när man hittar dem.
Vill inte.
Det är den 20de maj klockan 23.37,
alltså nästan två månader efter du lämnade mig
och tårarna rinner fortfarande.
It's hard to believe in someone you thought was lost
You walked away in silence
You walked away to breathe
Stopped and turned around to say goodbye to me
I'm pleading as your leaving, I'm begging you stay
I'm pleading as your leaving, I'm begging you stay
I'm not the man I used to be, I've changed
Don't give up on us, don't give up on love
If my life is the price then my life it will cost
Well, I pray that tomorrow you'll be home
We can rebuild and forever we can go on, go on, go on
We can go on
Well, I pray that tomorrow you'll be home
Look at horizons and let the light bring you home, home
Bring you home
Klarar inte av det.
Jag försöker sudda bort dig från mitt liv.
Tar bort din bror från facebook för jag klarar inte av alla bilder från Ludvika.
Jag klarar inte av att se bilder på platser vi kysstes på, platser vi höll handen på, platser där du sa att du älskar mig.
Älskade.*
Welcome back anxiety.
¨
Jag avlider utan dina händer på min kropp.
My anxiety can swim.
Jag gör som så många andra.
Dränker ångesten i sprit och tårar.
Ångest utan ventil
Utan dina mörkgröna ögon hade det varit så mycket lättare att sluta gråta på nätterna.
Utan din underbara bröstkorg hade mardrömmarna inte spänt min kropp när mörkret faller.
Utan ditt fantastiska leende hade jag inte kallsvettats mellan attraktiva killar.
Utan dig är jag ingenting annat än ett knippe ångest utan ventil.
Natten är fortfarande ung, för alltid.
För vodkan håller ångesten borta.
Fan va jag saknar dig.
