Ginger.
Rödhårig.
Två personer avklarade.
En kvar.

Att vara objektiv funkar.
Typ. I alla fall.

Något är fel.

Jag ska inte få hjärtat i halsen
av att du bara tittar på mig.
Det ska inte kunna hända.
Jag vet inte ens hur du är.
Men med hjärtat i halsen
såg jag dig i ögonen.

Igen. Snälla?

Höh.
Glädjen när man sjunger med till en "glad" låt.
Sen startar "din" låt.



Jag gråter.

98 dagar kvar till nyår.
108 dagar kvar till vi har känt varandra i två år.

Undra vad som hinner hända på 98 dagar...?

172 dagar sen vi snackade, bara du och jag.
Du är som en gammal vän.
Det är ingen jobbig stämning,
det är som att vi snackar varje dag.
Om någon väl startar konversationen
är allt som det var då.
För över ett och ett halvt år sedan.

Då när jag inte visste bättre än
försöka i evighet att släppa taget.
Nu vet jag att jag inte kan.
Lika bra att försöka hamna
så nära som möjligt.

För till slut står jag där igen,
utan någon eller någonting.

Han är fan det ultimata.

Han bor nära.
Han är från norrland.
Han klär sig sådär jävla ultra snyggt.
Han är söt.
Han är äldre.
Han är längre än mig.


Utan att inse det har jag sett min drömkille varje dag i en månad.

Jag är inte avundsjuk.
Jag är förbannad.

Eller ja, det kan jag ju
försöka inbilla mig själv.

Jag älskar att hon är glad.
För när hon är glad är jag glad.
Och när hon är lycklig är jag lycklig.
Nästan i alla fall.

Hon är värd det bästa
för hon står ut med mig.
Skulle jag kunna ge henne
en stjärna skulle hon få det.
En sån tjej är värd guld.

Ändå kan jag inte skaka
av mig avundsjukan.
Den tjejen får nästan allt.
Varenda kille slänger ett
förälskat öga på henne någon gång.
Det är inte hennes fel.
Jag tänker inte beskylla henne för något.

Men visst vore det kul om de
såg att det står någon bakom henne?
En annan tjej i hennes skugga?
Det är jag.

Hej.

Det är helt otroligt.
Just där och då uppskattade jag det knappt alls.
Jag tog det som en självklarhet.
För jag var bäst, just där och då.

Nu vet jag att jag aldrig kommer få
någon som honom igen.
Bara tanken gör mig spyfärdig.

Jag hade honom en gång.
Nu får jag aldrig honom igen.

Ingenting blir någonsin som man förväntar sig.

Jag ville inte.
Men jag hade nästan lovat det.
Du ville, jag kände det.
Du ville det så jävla mycket.
Men inte jag.
Inte där, inte då.

Inte... med dig.

För i mitt fönster, under stjärnorna.
Där är jag trygg.

Klättra ut genom fönstret.
Ut på taket.
Med mitt block.
Och min cola.

Här, endast här, under stjärnorna
kan jag för ett ögonblick
glömma ångesten och paniken.
För här, under stjärnorna
är jag trygg.