Trots att jag inte har tackat ja än så är det som om vi är ett par.
Vi umgås hela tiden, vi bråkar emellanåt och sover hos varandra.
Kyss på det.

Min tröja luktar som dig.

Tack för natten, mysigare har jag aldrig haft.

Vad är det som händer?

Jag bryter ihop för allt som varit
och veckan efter frågar en kille om vi ska bli ett par.

Jag hänger inte med!
Men fan va jag trivs.

Spola tillbaka.
Ett år eller två.
När det fortfarande var du och jag mot världen.
Då det värsta var att missa gitarrlektionerna.

Spola tillbaka tiden.
Så det är du och jag och veckans kladdkaka.
Då vi satt och snackade skit och vi delade vänner.

Eller bara spola tillbaka så denna lördagen aldrig inträffade.
För det enda jag vill just nu...
...är att få dig som bästa vän igen.

Allting börjar gå åt helvete.
Igen.

Tomhet. Matthet. Trötthet.


Och mer alkohol.

Hon hostar och gråter. Ligger i fosterställning på det kalla golvet. Just för att det är kallt. Ingenting blev som det skulle, han var inte som hon trodde. Innan var hon så nervös. Hon har aldrig någonsin varit så nervös.  Efteråt mår hon dålig, förkyldningen han gav henne av de få kyssarna var... oerhörd. Hon smsade sin kompis, hon hade panik, ångest. Hon var tvungen att få de att åka. En natt till... varken hon eller hennes kropp skulle klarat det.

Hon känner sig smutsig. När kompisen och hon går och lägger sig orkar hon inte bry sig mer. Hon bara lägger sig och hoppas att ångesten ska försvinna. Dagen därpå mår hon aningen bättre och tankarna är inte lika grötiga längre. Men när kompisen åker och hon blir ensam med sina tankar igen vet hon inte var hon ska ta vägen. Hon duschar, skrubbar bort huden och river av sängkläderna.  Men oavsett hur mycket hon skrubbar försvinner inte känslan av att vara smutsig.

Hon kan inte somna natten därpå. Hela rummet känns förpestat.
Han tyckte om det. Han ville så mycket mer. Men hon... hon klarade det inte.
Hennes bröstkorg faller ihop vid varje utandning och varje minut känns som en timme.

"Aldrig igen" viskar hon för sig själv och skickar iväg ett hjärta i ett sms till honom.

Så var vi tillbaka vid den där
känslan av att ha hjärtat i halsen.

Du får inte stå och lurpassa
bakom min rygg när jag ska vända
mig om och gå.
Jag blir ju förfan överraskad.
Dock nekar jag inte till
att bli överdrivet glad.

Once again.
It was like a kick in the stomach.
Like a punch in the face.
'Cause there, black on white it says;
"I'm in love with that girl".

Once again you've made it.
You've broke my heart without
the knowledge of my love to you.

Jag kommer aldrig bli flickvännen som
håller hand med sin pojkvän på stan.
Jag kommer aldrig sitta i ett bubbelbad
med honom och njuta av närvaron.
Jag kommer aldrig få söta sms eller
vakna upp till en frukost på sängen.

Det är bara att acceptera.

Nästa helg.
Nästa helg har jag fan chansen.
Nästa helg ska det ske.
Jag ska fan stöta på dig.

Ultimata underbara.