Din närhet.

Du la din arm om mig.
Du tog inte bort den när alla kollade.
Du höll kvar.
Se mig i ögonen och försök säg att det inte betyder något.

Lycka är att finna kärleken.

Jag är så förbannat kär.
Jag är så förbannat lycklig i din närhet.
Vill aldrig att detta ska ta slut.

Framsteg.

Det var inte ens diskuterbart.
Det kändes så naturligt.
"Framsteg" skrev jag till min bästis.
Litet steg i folks ögon, något så oerhört stort steg i mina.

När du låg i min knä, när mina händer klappade ditt huvud och du bad mig att inte sluta.
Hur lycklig var jag då? Obeskrivligt lycklig.

Låt det aldrig ta slut.

Kärlek.

Jag finner inte ord för detta lyckorus.

The music will kill you.

Den låten.
Hela kvällen spelas upp framför mina ögon.
Ditt leende.
Våra rörelser.
Din parfym.
Den låten.

Panik.

Bra. Mycket att göra. Mycket bra.
Jag hinner inte tänka.
Men i skolan hinner jag slappna av.
I din närhet.
Stressar ihjäl hemma.
Men inte nu.
För han är tillbaka.
Youtube-klipp på den underbaraste kroppen jag någonsin omfamnat.
Fan.

Det finns ingen tid

Minst 18 grejor ska vara klara denna veckan varav 9 grejor är angående skolan, 2 angående jobbet, 2 angående mopeden, 2 angående mina vänner, 2 angående pappas jobb och den sista handlar om mitt hår.

Jag hinner inte med att våga fråga, grubbla, känna.
Jag hinner inte med dessa känslorna.
Men... jag älskar att känna såhär.

Jag kommer bryta ihop.

T und J.

Ni har likadana ögon.
Ni har likadan kropp.
Ni är rätt lika.
Det tro la fan.

Speechless.

Matt.

- Alla har sina dåliga sidor.
- Vad är min dåliga sida?
*Tystnad*
Det går inte att svara på den frågan. Allt är bra med dig.
Du är perfekt. Det är det som är det jobbiga.

Ordlös.

Jag gillar måndagar.

Omgiven av skön musik och ett tjugotal gitarrer.
Nersjunken i en soffa och öronen fyllda av din underbara röst.
Skrattar så jag kiknar fast trots det ser jag ditt leende.
Det konstanta leende som värmer luften i rummet.
Det leendet som lyfter mig från jorden och får mig att glömma allt annat.
Det var just det leendet som fick mig att tvivla.
Jävla underbara du.

...

Du var inte i skolan idag.
Jag hade ju saker att berätta för dig.

Coke.

Vissa tar en cider, andra tar ett bloss.
Jag tar en cola och försöker slappna av förstås.

Wäh.

Vissa mornar saknar jag den jag var förr.
Den som gjorde allt utan att bry sig ett jävla något om vad folk tyckte om det eller vilka konsekvenser det skulle bli.
Jag saknar hon som skrek, var galen och hade en enda vän som inte talade bakom hennes rygg.
Ibland saknar jag att vara den jag var förr trots att många påpekar hur mycket jag har mognat.

Wäh. Jag saknar mitt gamla jag.

Musiken är alltid sig lik.


Tre låtar.
Tre killar.
En känsla.

Förvirrad.

För senast en vecka sedan drog jag en gräns.
Max tre år äldre.
Så vadfan gjorde jag med en kille som var åtta år äldre?

367847723!

Jag är förvirrad.
Vad hände i lördags egentligen?
Varför gjorde jag som jag gjorde?
Och varför tänkte jag på dig hela tiden?
Det är fan galet va underbar du är.
Det är fan galet va jag önskar att han var du.

Shut up, take a walk, I'd rather drink than talk.

Hittade låten.
Ryser i hela kroppen.
Kommer aldrig glömma honom, händelsen eller känslan.
Detta var jag inte beredd på.

Extrem vänding!

Det där var fan brutalt konstigt.
En total jävla vändning.
Men vettu? JAG ÄLSKAR DET!

En brutal gillning.


"Känslan som uppstår när min kompis försöker övertala dig att skriva "jag älskar dig" på en sten och ge till mig i födelsedagspresent och du ler sådär som bara du kan."

Jag är en idiot.

Jag är en idiot.
Dagarna spenderas med att försöka vara så nära dig som möjligt.
Kvällarna spenderas med att vara inne på skype och vänta på att han ska ringa.
Du undviker mig lite smått och han ringer aldrig.

Allt förgäves. Jag är en idiot.

Music, my savior.

I see your smile from across the room
I see that you're waiting for someone
I want to be that one standing next to you
but you're holding the hand of another
I want to be the one:
to call when tears are falling down
to seek when the heart is crumbling down


Nu passar den bättre än någonsin förrut.

The truth hurts.

Tillfällig bakgrundsbild på datorn.
Fast det lutar mer åt att den blir permanent.

fyfan.

Blöta kinder, pulserade huvud, tryck över bröstet.
Det svider liksom. Sanningen svider.

Skiljsmässa.

Varför valde jag att bo hos pappa när mina föräldrar skildes?
Helt ärligt har jag aldrig ställt mig den frågan, det var liksom en självklarhet.
I början var det nog för att jag hade alla mina saker här, för i början hade jag ingen relation till pappa alls.
Det var liksom jobbigt att sitta i samma bil som honom för vi hade inget att prata om.
Vi delade ingenting, det var som att träffa en helt ny främmande människa.
Men med tiden löste det sig och jag anser nu att jag står närmare pappa än jag någonsin gjort innan. Och det känns nästan som om att jag står närmare pappa än mamma just nu. Jag vet inte om jag vill ha det så eller... hur jag faktiskt tycker om situationen. Jag saknar min mamma, riktigt mycket ibland. Men, jag är bara barnet som hamnade emellan. Det var bara jag av mina syskon som blev tvungen till att välja, och vet du? Jag mådde riktigt dåligt över det först, att vara ensam om det valet.

Men tiden läker alla sår.

One solution: Escape from the reality!

Rastlös.
När det inte händer något ger jag upp, börjar om på nytt.
Det är synd, för jag tycker så oerhört mycket om dig.
När ska jag våga? Det blir bara svårare med tiden...

Jag, du + bio = dröm.

Nu kunde jag suttit där och hållt din hand på bion.
Jag kunde fått känna din puls och känna din närhet.
Det blev inte så.

Besvikelsen.

Besvikelsen börjar bli en mer och mer bekant känsla.
Gång på gång gör olika människor samma sak mot mig.
Lovar något och gör något annat.
"Förvänta dig inget så krossas inte dina förhoppningar."
Lättare sagt än gjort.

.

Idag är jag lycklig.

Drömmar...

Bilden på dig, på bryggan.

Du är så jävla underbar, har jag nämnt det förrut?
Jag drömmer om att kyssa dig, att stå i din famn.

Vaknar med en besvikelse över mig själv, att jag aldrig vågar.
För att drömma räcker inte, eller hur?

Damn right!

If I could hug you right now...
...I would kiss you.

Galet.

För ett år sedan var allt så annorlunda.
Konstigt nog var jag lika förvirrad då som nu.

RSS 2.0