Ibland drömmer jag om att du ligger här, precis bredvid mig och andas varmluft i mitt ansikte. Du är så nära att jag kan höra ditt hjärta slå och känna din puls. Trädens siluetter från månskenet klär väggen med dörren för du vill aldrig dra ner rullgardinen. Det är ungefär samma sak som att jag alltid måste stänga dörrarna innan vi somnar. En bil kör förbi och ljuset rör sig på väggen, ljudet av bilen hörs genom det öppna fönstret. Det är mitt i sommaren.  Jag ligger vaken. Jag kan inte somna, inte med det tillfälliga lyckoruset som far genom min kropp av att veta att du är här. Av att känna din konstanta närvaro.  Egentligen var det bara meningen att du skulle stanna över dagen och sen åka hem men du föredrog att sova här. Här med mig. Jag har aldrig varit så lycklig.