Kärlek förkortas: smärta.



Genom alla vackra ord
ska jag förklara det du aldrig förstod:
Att du var snygg och underbar!
Att du det vackraste leende har!
Att du är perfekt på alla vis!
Att du så vackert säger "precis"!
Att jag alltid önskat mig någon som du!
Att jag saknar dig ännu!
Att jag skulle ge dig allt!
Att mitt hjärta för dig smalt!
Att allt jag ville var att vara dig nära!
Att vi skulle vara lyckliga och kära!

Jag har länge försökt för dig förklara,
det enda uppenbara:
Att jag älskar dig för den du är!
Att jag aldrig varit såhär kär!

Allt handlar ju om dig.


Jag minns ju vem det var jag tänkte på när jag skrev alla dem där dikterna.
Allt har ju alltid handlat om dig.
Om du underbar du är, hur fin du är.
Jag vet att det inte finns någon lika bra som dig.
Jag önskar dock att det fanns fler som du.
Då skulle allt inte känts så förlorat nu.

Då skulle jag ha fler chanser att hitta någon bra.
Det är det jag inte har.
Att förlora den man älskar mest är svårt.
Att förlora den för alltid är fruktansvärt.

You.


Everything I do,
reminds me off you.
Ever time the song rings in my ear,
it's only you I can hear.
Are you and me still together?
Do you think we could last forever?
The eyes around me are so cold ,
With every chance they steal my soul.
I wish it was you,
I love you soo.
You are everthing on my mind,
I have to see you otherwise I go blind.
Please come back to me!
I'm not the girl I used to be.
Put us together,
I will love you forever.

Du finns kvar.


Av vana letar jag systematiskt efter din profil varje gång jag loggar in.
Besatt är ordet.

Finns så grymt mycket fina människor


"I would give you the whole world if I could."

Om man ändå hade ben att stå på.


Vill du veta skilnaden mellan dig och honom?
Han är erfaren. Jag älskar honom.
Du är oerfaren. Jag tycker bara om dig.

Olycklig kärlek.


"Du är allt jag någonsin önskat mig
ändå kan jag inte tänka på hur mycket alla andra gillar dig.
Jag är inte den enda, det finns fler,
men du är så fucking söt när du ler.
Dem säger att jag är värd dig men det tror jag inte på,
vad har jag gjort för att få någon så...
Jävla fin?
kan du inte bara bli min?
Om du bara skulle varit mig nära!
jag får inte tänka såhära'.
Det slutar alltid med sorg över vad jag inte kan få,
men låt mig bara få krama dig då.
En oskyldig kyss i en sommarnatt,
allt blir ju bra med dig i din svarta hatt.
Jag ska aldrig berätta för dig att du var min första,
även också en av dem största.
Kanske är det din längd jag faller för,
men din röst gör så all sorg dör.
Jag så länge ville ha någon som du,
som jag kunde älska från och med nu.
Det finns så mycket gömda känslor kvar,
men du vet att du är allt jag har.
Jag kan inte sluta tänka på den där tjejen du gillar mer,
henne som du varje dag ser.
Jag hör ju det på dig: att det är henne du gillar,
finns det inte en guidebok över killar?
Jag har aldrig träffat någon som du,
kan du inte bara älska mig från och med nu?
Jag får inte tänka men kan inte låta bli,
det måste verkligen bli vi.
Jag kallar mig själv emo för jag tänker så mycket,
men bara tanken ökar blodtrycket.
Fan va patetisk jag är,
ett eget litet jävla sär.
Jag borde ge upp, du kommer aldrig älska mig,
trots att jag känner såhär för dig.
Snälla du som är så underbar,
du är allt jag har."

Love.


"Love is a state of mind you have to accept!
Because when it happends you lose all control."

Du förändrades aldrig.


Rasande borde jag vara men det är jag inte.
Jag är inte ens arg. I natt vid två bevisade du för mig att du bryr dig lika mycket trots allt.

Det tre g'na.



Igår var första gången sen den 27 maj som jag inte bar halsbandet du gav mig.
Igår var också första gången jag grät över dig.
Gråt, glöm, gå vidare. Tre G.

Fuck love. I hate it.

~I hate love because you don't love me~

Jag förstår inte hur jag alltid hamnar här. Liggandes på sängen och lyssna på musik.
Tänker på dig som jag aldrig kan få.
Tänker på att jag inte är någon, att jag inte har lyckas bli någon.

Vet du? Facebook är hemskt. Där lyckas din profilbild alltid dyka upp.
Det känns som om dem försöker plåga mig.  Visa mig att dig kan jag aldrig få.
Innan gjorde det inte ont. Nu gör det.
Det svider så hårt att jag inte vet vad jag ska ta mig till.

Jag försöker se det från den ljusa sidan men sen inser jag att det inte finns någon.
Jag är menad att förbli singel för resten av mitt liv.
Men jag försöker ändå, jag är inte den som glider ner i djupa depressioner.
Jag är typen som inte visar det, den som alltid är glad och bara fortsätter leva.
"I'll keep it inside". Inte särskilt troligt. Men jag ska försöka.

~Jag kommer sakna det vi hade~

Hate the fucking life.


Den värsta känslan är inte alls att förlora någon man har.
Den värsta känslan är att inte kunna få någon man älskar.

Fuck fjortis.


Och så blev också du en fjortis.
Tillochmed du.
Vart är världen på väg? Vännerna glider ifrån mig.
Ensam står man här och studerar alla gamla ärr.

Minns när vi var bästa vänner, det var inte igår.

Idioter.


Du vet när man ser en kompis på stan och man vinkar och ropar hej?
Känner du till känslan man får när personen ser men varken vinkar tillbaka eller svarar?
Du vet väl också hur det känns när det kommer fram att någon har spridit ett rykte att du har snackat skit om personen?
Inte trodde man att personen kunde tro mer på andra människor än på en själv?
Men vet du vad? Det är bara att leva med för samma händelse upprepas, igen och igen.

För det snackas jävligt mycket skit.

Bara tanken gör att alla känslorna vaknar.


Jag saknar dina armar runt min midja.
Jag saknar att luta huvudet mot ditt bröst.
Jag saknar doften av din tröja.
Jag saknar ditt leende.
Jag saknar hur du alltid gör mig glad.
Jag saknar vårat helt udda samtal.
Jag längtar efter nästa gång vi möts.

Jag saknar dig.

Kärlek. Fy fan.



Det är alltså såhär det känns att se dig med någon annan.
Och du är inte ens min än.
Har aldrig varit.

Älskar den du är.


Du är allt jag någonsin drömt om.
Att gå och hålla hand med dig bland folk är något jag drömt om.
Att sitta mittemot dig och äta är något jag drömt om.
Att se dig spela är något jag drömt om.
Dig är någon jag drömt om.

Lyckorus!



Det var sant det dem sa.
Att detta skulle bli den bästa sommaren någonsin!

Var det meningen att jag skulle ta illa upp? Förlåt men det gjorde jag inte.


Jag har aldrig förstått meningen med att komma med små anonyma kommentarer om ens blogginlägg. Ska jag störa mig på något och vill att personen ska veta det så är jag inte anonym. Helt meningslöst.
Och försöker dom kränka en eller göra så att man tar illa upp så kan jag säga att ni kan direkt sluta kommentera här i alla fall.
Jag tar inte illa upp.... känns helt som om jag har slutat med det faktiskt. Tyvärr.

Jag vill fylla år igen.


Du vet när man läser i en bok och börjar tänka på annat? Så att du måste läsa om sidan igen?
Det är likadant när jag kollar på film, jag ser det och börjar tänka på dig sen får jag spoola tillbaka och kolla igen.

Jag tänker på hur perfekt min hand passade i din.
Jag tänker på hur lätt du värmde upp mig och gjorde dagen till den bästa i mitt liv.
Jag tänker på dig.

...



Du knarkar problem.
Du är beroende av bråk.
Du lever på smärta.

RSS 2.0